Kategoriarkiv: Vetenskapsartiklar

Soffläge Vs. fikatur – vilken funktion fyller återhämtningspasset?

Cycling Plus 2015

Soffläge Vs. fikatur

- vilken funktion fyller återhämtningspasset?

Solen skiner och favoritfiket har nybakta bullar. Dagen efter en tävling och kroppen känns stel, en perfekt dag för ett lätt återhämtningspass. Magen är fikasugen, men behöver benen verkligen trampas ut?
“Det finns ingen forskning som visar på en snabbare muskulär återhämtning vid lätt aktivitet”, säger Klavs Madsen, doktor i idrottsvetenskap vid Göteborgs Universitet och Århus Universitet.
Dock fyller passet en viktig funktion bland annat för den mentala biten.

Stumma, trötta ben och tomma glykogendepåer, två biverkningar av hård fysisk aktivitet. Mjölksyra bildas under intervaller eller tävling, ofta mer än kroppen kan bryta ner under aktiviteten, resterna som är kvar vill cyklisten ha bort. Beroende på när nästa tävling/ intervallpass ligger ser behovet av aktiv återhämtning olika ut. Idrottare som ska prestera ett par timmar efter målgång har nytta av 15 minuters nedvarvning för att få ner mjölksyrenivåerna i musklerna. Ska benen inte pressas försen några dagar senare räcker det med att lägga sig på soffan för att få bort slaggprodukterna.
“Mjölksyran tar kroppen hand om själv och den är nedbruten efter två timmar i viloläge. Slaggprodukterna går ut i blodet till levern där de bryts ned till glukos”, säger Klavs Madsen.
Han menar att återhämtningspasset mer har en mental funktion för idrottaren, att kroppen känns smidigare efter lätt aktivitet.

Boostar motivationen
Fredrik Ericsson, idrottsfysiolog på Toppfysik, är inne på samma spår. Tränar en person kring tio timmar i veckan, fördelat på minst fyra pass, kan inte alla träningar vara hårda. Återhämtningspasset blir då en del i träningsschemat.
“Ett återhämtningspass på cykel ger idrottaren en trevlig relation till sporten, att utföra idrotten i behagligt tempo, utan krav på prestation. Detta gäller främst elitcyklister” ,menar han.
I boken Träningsplanering av Mikael Mattsson rekommenderas “Boost” som en återhämtningsstrategi. Det kan vara allt från en skogspromenad till bio. Eller ett fikapass, något som ger idrottaren ett avbrott i träningen och energi att fokusera resten av veckans pass. Även för motionärer fyller ett lugnare pass en viktig funktion. Har personen mycket att göra på jobbet eller full rusch hemma kanske hjärnan inte orkar ladda om för intervaller. Då kan det vara skönt att bara komma ut och röra på sig. Mikael Mattssons bok tar upp psykologisk återhämtning, boostas aldrig motivationen kan drivkraften till att cykla försvinna.

Simning- bästa aktiviteten
Att cykla med kompisarna till ett fik är trevligt, men ett återhämtningspass i en annan idrott gynnar kroppen på flera plan. Fredrik Ericsson föreslår ofta löpning eller simning till sina adepter.
“Simning är helt befriat från stötar och är inte viktbärande. Rörelsen aktiverar hela kroppen och skapar genomblödning i alla muskler, dessutom driver vattnets tryck och temperatur in blodet i musklerna”, säger han.
Ett löppass är bra för de små musklerna kring knä och bål, som jobbar stabiliserande under cykling och förhindrar skador. Att röra på sig minskar också stelheten i muskler och leder, vilket gör att risken för skador under nästa hårda cykelpass minskar.
“Jag gillar återhämtningspasset och lägger ofta in rena återhämtningspass, eller med inslag av tuffare träning”, säger Fredrik Ericsson.
Han ger exempel på ett tvåtimmarspass, där en timma är lugn cykel, den andra med teknikträning som kräver mer belastning på musklerna. Eller att bålövningar körs i anslutning till passet. Dock är det lätt att ta i för hårt under återhämtningspasset, där pulsen inte ska stiga över 60 procent.
“Det är en fin linje mellan att ligga på soffan och köra för tuff återhämtning”, säger Fredrik Ericsson.
Antal återhämtningspass och dess längd beror på cyklistens ambition och tid. Ett lugnt pass bör vara minst 20 minuter, men inte över 60. Dessa kan läggas in i stället för en hel vilodag.
“För heltidsarbetande personer med familj behöver återhämtningspasset inte läggas in, tiden gör sig ofta bättre om den läggs på andra saker”, poängterar Fredrik Eriksson.
När han lägger upp träningen är det individen som bestämmer hur vilodagarna ska se ut, vill den ha aktiv vila eller behöver tiden läggas på annat.

Äta- viktigare än rörelse
Är inte återhämtningspass prioriterade bör kosten vara det. Efter ett hårt pass, eller tävling, är glykogendepåerna tomma och behöver fyllas på snabbt genom intag av kolhydrater. Enligt Klavs Madsen är detta viktigare för återhämtningen än att få bort slaggprodukterna, om cyklisten vill prestera på topp nästa pass.
“Det kan ta upp till 24 timmar att fylla depåerna, beroende på intaget och hur vältränad personen är”, säger han.
Återhämtningspasset skyndar på glykogeninlagringen, en muskel i rörelse tar upp kolhydraterna snabbare än en vilande muskel. Nackdelen med lätt aktivitet är att den kräver energi för att utföras. En stor bit i återhämtningen är proteinsyntesen. Återuppbyggnaden av muskelvävnader, enzymer, transportproteiner och mitokondrier är viktigt för uthållighetsidrottare. Proteinsyntesen, som sker när glykosen i kolhydraterna omvandlas till glykogen, jobbar bäst när musklerna inte aktiveras.
“Lätt aktivitet gör visserligen att kroppen tar upp glykosen snabbare, men rörelsen kostar samtidigt energi och det sinkar proteinsyntesen”, säger Klavs Madsen.

Svårt att mäta
Generellt är det svårt att mäta återhämtning, det man vet är hur glykos och mjölksyra fungerar under och efter träning. Men man vet inte varför musklerna exempelvis blir stela. Ett exempel är tester som gjorts på en elitorienterare med flera VM medaljer i bagaget. Han blev övertränad och kunde inte tävla på tre år, trots att inga fysiologiska fel kunde hittas. En till sak som man inte vet är varför personer återhämtar sig snabbare efter ett hårt intervallpass, där mer mjölksyra bildats, än efter ett längre distanspass.
“Man vet inte varför, utan det har bara konstaterats att det är en skillnad. Väldigt lite forskning på återhämtning har gjorts på fältet, ofta är det tränare och atleters erfarenheter som dominerar debatterna”, säger Klavs Madsen.
Vilken idrott personen utövar påverkar också återhämtningstiden. Klavs Madsen berättar om forskning gjord på fotbollsspelare och konditionsidrottare gällande påfyllningen av glykos. För en fotbollsspelare tog det 48 timmar att fylla på depåerna, mot 24 timmar för konditionsidrottarna, troligen beroende av att explosiviteten i fotbollsspelet skapar mer bristningar i musklerna.
Den nybakta kanelbullen intas alltså med fördel i soffan, sett till den muskulära återhämtningen. Men den smakar nog mycket godare på ett soligt fik med trevligt sällskap.

Minska syretillförseln- ett annat sätt att gymma

Cycling Plus 2016

Minska syretillförseln- ett annat sätt att gymma

”Inom idrottsvärlden är metoden inte så utbredd. Kanske är man rädd för att det ska göra ont”, Mathias Wernbom, idrottsfysiolog och forskare (PhD), pratar om ischemisk styrketräning. Träning på låg belastning men med minskad syretillförsel via blodflödesrestriktion. En fördelaktig metod för personer under rehabilitering, men också för fullt friska idrottare.

”Först går det hur lätt som helst, sedan kommer syreskulden i fatt och det är en kamp att ens få benet i rörelse”, Fredrik Edin på Göteborgs Universitet har precis agerat fotomodell och samtidigt testat ischemisk styrketräning.
Träningen är över på mindre än fem minuter och Mathias Wernbom tror att Fredrik kommer få en rejäl träningsvärk i morgon.
”Nu känns det lätt och helt tomt i benet, vi får se om det bär hem” säger Fredrik.
Att styrketräna på lätta vikter med blodflödesrestriktion (BFR) är en metod som varit känd i mer än 15 år. Men den är ännu inte så utbredd i Sverige.
”Metoden används en del i länder som Japan, England, USA, Danmark och Norge. Främst vid rehabilitering av skador, exempelvis korsbandsskada hos idrottare”, säger Mathias Wernbom, som jobbar för att öka kunskapen om metoden och dess fördelar i Sverige. På hemmaplan är han ganska ensam om att forska i ämnet och samarbetar med kollegor i Norge och Danmark i sin forskning.

Samma resultat som med tunga vikter
Poängen med ischemisk styrketräning är att köra på längre belastning, 20- 50 procent av 1RM*, men ändå få motsvarande effekter som vid vanlig styrketräning där belastningen ligger på 70- 85 procent av max. I studier som gjorts på styrketräning med BFR har man sett en muskeltillväxt på 0,7- 1,4 procent per vecka när personen tränat två till tre dagar i veckan. Samma tillväxt man förväntar sig att vanlig tung styrketräning ger. I en del studier har man undersökt BFR styrketräning där personerna tränat en till två gånger om dagen och då sett ännu snabbare muskeltillväxt.
Tunga vikter ställer dock krav på senor och leder. För skadade personer som tränar för att få tillbaka muskelstyrka kan detta sätt vara ett bra alternativ.
”Inom idrottsvärlden är metoden inte så utbredd, kanske är man rädd för att det ska göra ont. Jag vet att en del kanotister kört ischemisk träning för att avlasta axlarna från den vanliga träningen, som sliter hårt på deras axlar. På gym förekommer det att styrkelyftare lindar knälindor runt muskeln för att träna med begränsad syretillförsel”, säger Mathias Wernbom.

Viktigt få tillbaka flödet
I ett rum på Göteborgs Universitet finns Mathias utrustning. Maskinerna är inte större än att de enkelt kan bäras och apparaterna kommer från sjukvården. Tryckmanschetterna fästs högt upp på muskeln och pumpas sedan upp av en portabel maskin med plus och minusknappar. För att mäta syresättningen i musklerna och därmed få en bild av blodflödet används nära-infraröd spektroskopi (NIRS), där sensorer kopplas på muskeln och värdena visas på en display på en NIRS-apparat kopplad till trådarna.
”I standardvarianten pumpar jag upp manschetterna tills blodgenomströmningen minskat med cirka 50-60 procent”, berättar Mathias Wernbom.
Sedan får personen göra så många repetitioner den orkar. Mathias Wernbom demonstrerar på sitt eget ben och siffrorna som visar syresättningen sjunker sakta från 68 till 3 procent från första till sista bensparken. I nästa set, en halv minut senare, sjunker siffrorna betydligt fortare.
”Viktigt när man tränar med begränsad syretillförsel är att kontrollera så att det sker en viss genomströmning av blod efter varje set, restriktionen ska inte vara total”, säger Mathias Wernbom.
Så fort Mathias slutar att pressa benet i maskinen stiger siffrorna tillbaka mot utgångsvärdet, kroppen kompenserar. Syrebristen som skapas i musklerna sker också under konditionsträning när musklerna belastas väldigt hårt, eller under vanlig styrketräning, men inte i lika stor utsträckning eller lika länge. När blodtillförseln stryps tvingas muskeln att rekrytera den mer explosiva muskelfibern typ 2 tidigare än i vanliga fall, då typ 1 arbetar tills syret i blodet är slut.
”Ischemisk styrketräning verkar aktivera samma signalvägar för proteinsyntes och muskeltillväxt som vanlig styrketräning gör, och protein-nedbrytningen kan också minska. Även nybildning av blodkärl kan öka”, berättar Mathias Wernbom.
Tryckmanschetterna fästs antingen på benmusklerna eller armmusklerna. Men även kringliggande muskler kan få en träningseffekt, vid exempelvis benpress sker även en muskeltillväxt i sätesmusklerna.
Ischemisk träning utvecklar styrkan främst genom att öka muskelns storlek, medan förmågan att aktivera musklerna inte verkar öka nämnvärt.

Vänja kroppen
Som vid all träning måste en anpassning ske innan hård träning kan utföras.
”Vi har visat att om man går ut för hårt vid ischemisk träning kan detta ge muskelfiberskador och göra så att muskelproteiner läcker ut i blodet. Det är viktigt att man trappar upp träningen gradvis”, säger Mathias Wernbom.
Det man inte vet är om en anpassning till den ökade belastningen också sker i ligament och senor, därför är det viktigt att personer under rehab samtidigt öka belastningen inom den idrottsgren man utövar succesivt.

Värma upp ischemiskt
Ett annat användningsområde för tryckmanschetter är ischemisk prekonditionering (IPK). Där skapas ischemi genom total blodflödesrestriktion i upprepade omgångar, fem minuter vardera, med tre till fem minuters fritt blodflöde emellan. Inga muskelkontraktioner används, muskeln är avslappnad hela tiden under IPC, till skillnad från ischemisk träning.
”Vid ischemisk prekonditionering blir mitokondrierna energisnålare, de förbrukare mindre syre för ett givet arbete”, berättar Mathias Wernbom och fortsätter;
”I flera studier har man sett förbättringar av personers maximala prestationsförmåga och ibland även syreupptag efter IPK, i en del andra studier har man dock inte sett några säkra effekter. IPK-proceduren har använts mellan fem till 90 minuter innan idrottsaktiviteten startade och dessa skillnader i tidpunkter samt i antalet omgångar kan nog förklara en del av de varierande resultaten. IPK kan alltså vara ett sätt att höja prestationen före tävling, men det återstår en hel del forskning vad gäller exempelvis optimala tidpunkter och dosering”, säger Mathias Wernbom.

 

 

 

Hälsosamt med tyngre vikter

Cycling Plus 2016
Hälsosamt med tyngre vikter

– träning för äldre

Muskler som inte används försvagas, därför fyller styrketräning en viktigt funktion för äldre, också för de som konditionsidrottar regelbundet. Även åldersrelaterade sjukdomar hålls lättare i schack med tyngre vikter.

”Går du in på ett gym under dagtid ser du väldigt många äldre som tränar”, enligt Michail Tonkonogi, professor i idrottsfysiologi vid Högskolan Dalarna, har många äldre anammat resultatet av de senaste årens forskning inom styrketräning för äldre. Det räcker inte med att träna konditionen 30 minuter om dagen, för ett hälsosammare åldrande bör musklerna belastas hårdare.
”Idag lever vi längre än förr, vi vill vara vitala och aktiva människor och kunna cykla och springa även som äldre”, säger Michail.
För att kunna göra det behöver muskelstyrkan underhållas.

Minskar från 30 års ålder
Muskelstyrkan börjar minska från 30 års åldern. Dock märks detta inte så mycket de kommande 20 åren, men från 50 års ålder går det fort. Generella siffror visar att mellan 50 och 80 år minskar muskelmassan och styrkan med cirka 30-40 procent. Professor och överläkare Jan Axell skriver i sin artikel ”Styrketräning för äldre” att friska 80- åringar i snitt förlorat över hälften av muskelmassan och styrkan i vissa muskler. Det kanske låter trevligt med mindre vikt att bära på, men nackdelarna överväger. Enligt Jan Axell sker en ökad inlagring av fett och bindväv i skelettmuskulaturen när muskelmassan avtar och kvalitén i de kvarvarande musklerna ändras. Mindre muskelstyrka gör det svårare att utföra explosiva övningar, som att resa sig från en stol. Även nerverna som styr muskelreaktioner förlorar sin snabbhet vilket gör det svårare att hinna parera exempelvis ett fall.
”En muskel som inte används försvagas. Muskeln behöver signaler om att den behövs för att behålla sin styrka” menar Michail Tonkonogi.
Därför fyller styrketräning även en funktion för cyklister som tränat hela livet och fortsätter vara aktiva livet ut.
”Vid cykling aktiveras till störst del benmusklerna. Armarnas muskler behöver också aktiveras för att minska risken för benbrott vid exempelvis en fallolycka” säger Michail Tonkonogi.

Vad händer?
Människan åldras bland annat genom att fria radikaler skadar cellernas DNA. Att hindra bildningen av fria radikaler är omöjligt, de bildas i reaktioner som uppstår när syre andas in i kroppen. Även cellernas kraftverk, mitokondrierna, läcker fria radikaler när de jobbar. Ju äldre mitokondrierna blir, desto mer läcker de.
Antioxidanter hjälper till att bryta ner de skadliga radikalerna, ett exempel är Glutation. Ämnet används av kroppen vid stress för att minska slitaget på cellerna. Efter tung styrketräning ökar muskelmassan och därmed kapacitet att lagra Glutation.
”Varje kilo muskler lagrar samma mängd som innan, men träningen ger ökad muskelmassa och den totala lagringskapaciteten ökar” säger Michail Tonkonogi.
När muskelcellerna växer kan de också få ett nytt och fräscht kraftverk. Kring muskelcellerna finns satelitceller, en typ av stamceller. Satelitcellen kan efter styrketräning smälta samman med den växande muskelcellen, som då övertar satelitcellens kärna. Muskelcellerna får ett nytt kraftverk som läcker färre fria radikaler. Detta kallas hypertrofi. Fysiskt aktiva personer har också längre telomerer, som sitter i ändarna av kromosomerna för att skydda dessa.
”Vid styrketräning händer det massa saker i muskelcellerna, senorna och bindväven. Det är komplicerat att beskriva exakt vad som händer. Kort sagt så kan styrketräning minska de fria radikalernas skada på DNA:t med 50 procent” säger Michail Tonkonogi.

”Hälsan sitter i musklerna”
Åldrande innebär också sämre förmåga att omsätta glukos, vilket ökar glukosintoleransen och insulinresistens. Enligt Michail Tonkonogi sitter hälsan i musklerna. En ökad muskelmassa tar upp mer socker från blodet och förbättrar den metabola hälsan, vilket minskar risken för många åldersrelaterade sjukdomar.
Exempelvis ger styrketräning samma effekt på blodsockerkontrollen som insulin, vilket minskar risken för typ två diabetes. Även blodtrycket minskar med styrketräning. Risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom fördubblas för varje ökning med 20/10 mmHg (övre/lägre blodtrycket) med start vid 115/75 mm/Hg. Med styrketräning kan det övre blodtrycket sänkas med i snitt 6,0 mm/Hg och det lägre blodtrycket med 4,7 mm/Hg. Blodtrycket sänks inte bara i vila utan också under aktivitet. Höjt blodsocker och blodtryck är tillsammans med stort midjeomfång, ökad halt av dåliga fetter i blodet och minskad halt av det goda kolesterolet HDL-C stora riskfaktorer för att drabbas av hjärt-och kärlsjukdomar. Michail Tonkonogi och Helena Bellardinis skriver i artikel “Tunga vikter för en lättare ålderdom” att styrketräning minskar risken att drabbas av hjärt- kärlsjukdom med 23 procent, jämfört med 18 procent för de som bara konditionstränar.
Även mot fibromyalgi och reumatism är styrketräning bra, vilket man förr inte trodde. Styrketräning motverkar de negativa följderna som fibromyalgi har, muskelförtvining och minskad muskeleffekt. På reumatiker har en studie gjorts där reumatiker fick köra tung styrketräning i 16 veckor. Smärtan hos personerna minskade med 53 procent. Kontrollgruppen som inte tränade styrketräning upplevde ingen reducering av smärta.

Effekten kommer snabbt
”Många tror att om jag börjar träna nu så kommer effekten om tio år. Men skillnad märks redan efter några veckor”, säger Michail Tonkonogi.
Att öka muskelns power, nervimpulsernas snabbhet och cellernas kontraktionshastighet, kräver inte mycket träning bara den är regelbunden. Som nämnt ovan aktiveras en muskel när den används, även om det bara är en gång i veckan.
”Svenskar tror att man måste träna flera timmar i veckan, och att man bara får resultat om träningen är jättejobbig och man bli jättesvettig”, säger Michail Tonkonogi.
För att hitta rätt belastning rekommenderar han att köra 10-12 repetitioner, klarar man inte så många repetitioner är vikten för tung, klarar man fler är belastningen för lätt. Sedan gäller det att tolka kroppens signaler. Smärta i muskler är okej, men inte i leder eller i bröstet. I början går utvecklingen av muskelstyrkan snabbt, efter ett tag kommer en platå nås. För att behålla styrkan räcker det att göra övningarna en gång i veckan.
För de som tycker det är tråkigt att gå på gym är det kanske en god nyhet att konditionsträningen också behövs.
”Bäst ur hälsoperspektiv är att träna båda, tränas bara styrkan missar man de positiva effekter konditionsträning ger. Exempelvis ökad blodvolym” menar Michail Tonkonogi.

Föräldrar- vägen till framgång

Cycling Plus 2016

Föräldrar- vägen till framgång

“Bara de närmast sörjande” är ett uttryck som används ofta om publiken under cykeltävlingar i Sverige. Meningen kan låta negativ, men enligt forskning är föräldrar eller andra närståendes engagemang för en idrottare nödvändig om den ska nå landslagsnivå enligt en studier som gjorts internationellt och nationellt.

Resultaten från forskning runt om i världen och Sverige utmanar Pyramidmodellen, som många länder eftersträvar att följa för att få fram VM medaljörer. Modellen bygger på en bred bas med många deltagare på barn och ungdomsträningarna. Tanken är att de mest talangfulla ska identifieras i toppen efter att ha sparrats mot sina kompisar på träningarna som blir mer avancerade och specialiserade genom åren. Men för att nå landslagsnivå räcker det inte med att stå på toppen av pyramiden, omgivningen har på senare år uppmärksammats som en framgångsfaktor. Ekonomiska, mänskliga ( tränare, kost rådgivare med flera) och materiella ( anläggningar, utrustning med mera) resurser är viktiga parametrar för att få tävla i blågult.

Hela familjen med
“De ungdomar som åker runt i landet för att tävla gör det med hela familjen, alla är cykelintresserade och de flesta syskon tävlar också”, svarar en tränare för en svensk cykelklubb på frågan om hur föräldrarnas engagemang ser ut i deras förening.
Tränaren bekräftar resultat från båda nationell och internationell forskning. En svensk studie, finansierad av Riksidrottsförbundet, som nyligen gjorts på 328 landslagsidrottare från 53 olika grenar visar på hur det ser ut bland idrottsföräladrar i Sverige.  Deltagarna fick svara på en omfattande enkät om familjeförhållande och idrott ur olika perspektiv. Resultatet presenterades i artikeln “ I föräldrars spår för framtida segrar” av Susanne Linnér.

Finnas med tidigt
Även om det största stödet ekonomiskt och materiellt behövs längre upp i tonnåren när idrottaren ska tävla på en högre nivå är föräldrarnas engagemang i föreningen viktigt från unga år. 75 procent av de som svarade på enkäten uppgav att deras föräldrar funnits med som aktivitetsledare, chaufför eller publik under träningarna när de var unga.
“De flesta föräldrar till våra ungdomar hjälper gärna till med små saker. Fixa fika, vara hjälptränare eller hjälpa till vid tävlingar är det många som gör, föräldraran är mer intresserade av sporten idag. Kanske beroende på motionsvågen. Men att få någon att vara huvudtränare är svårare, det är nästan bara föräldrar som också åker på tävlingar med barnen som tar den rollen”, säger tränaren Cycling Plus pratat med.
Vid motgångar är det viktigt med support från närstående. 80 procent av idrottsutövarna i enkätundersökningen svarade att de haft bra psykologiskt stöd från både mamman och pappan när en match eller tävling inte gått som denne tänkt sig.

Idrotten först
Föräldrarnas stödjande roll får större betydelse ju äldre barnet blir. Ofta anpassar föräldrarna sina egna liv efter barnets eller barnens intressen för att förutsättningarna ska blir optimala. Skjutsa till träningar på vardagskvällar, planera in semestrarna efter tävlingschemat och planera ekonomin efter utrustning som ska köpas. Föräldrars engagemang har också varit en viktig parameter för de idrottare som hamnat utanför ett talangprogram men ändå nått stora framgångar.
“Idrotten måste gå före föräldrarans egna intressen. Många förstår att deras barns idrott kommer kosta pengar och tycker det är okej. Vissa ungdomar har haft föräldrar som inte är intresserade av sporten men som ställt upp på alla vis ändå. ”, säger tränaren och flikar in att  det är mycket annat som spelar roll för att få någn att fortsätta efter junioråldern.
“Det är mycket som händer i övre tonnåren som gör att tävlandet ibland väljs bort av den aktive trots föräldrastöd”.

Hela bilden
Bland de landslagsaktiva som svarade på enkäten hade många föräldrar som själva tävlat i samma idrott, ofta på en hög nivå. 54 procent av männen och 36 procent av kvinnorna hade en pappa som utövat samma sport, hälften av dem på en internationell eller nationell nivå. 30 procent svarade att deras mamma tränat och tävlat i samma idrott.
“Barnen får kanske möjlighet att prova på idrotten i unga år och lär sig tekniken tidigt. Så har föräldrarna kunskap om vad som krävs gällande material, träning och livet i övrigt för att utvecklas som idrottare”, svarar tränaren på frågan varför han tror att före detta elitaktiva föräldrar är en fördel.
Förutom vad föräldrarna gör på fritiden spelar utbildning och yrke en stor roll för att barnen ska nå landslaget. 59 procent svarade att deras mamma hade en högre akademisk utbildning, 41 procent var siffran balnd papporna. Föräldrar med enbart grundskoleutbildning förekom i 12 procent bland papporna och fem procent av mammorna. Vanligast är att familjen äger sitt boende, oftast ett hus.
Internationella studier bekräftar att barn i högre socioekonomiska skikt har större tillgång till idrott. Där framkommer det också att föräldrar med barn som presterar bra resultat är mer benägna att ändra sin vardag för att barnet ska kunna utvecklas optimalt. Det kan gälla att bo där det är gynsamt att träna och stryka sina egna intressen för att ägna tiden åt barnets tävlingar.
“Hos oss är det många som deltar i tävlingar på hemmaplan, de har inga problem med att tävla. Men att åka till en närliggande stad för att tävla är ett stort steg för många familjer. Många är nöjda med att gå på träningen, men är familjen igen “tävlingsfamilj” stannar det ofta där” säger tränaren.

Glastak
Artikelförfattaren till “ I föräldrarnas spår..” vill med studien diskutera Pyramidmodellen och rättvist idrottande: “Föräldrarna ska tycka att barnens idrottande och elitsatsning är viktig, men de ska också ha faktisk möjlighet att stödja barnen ekonomiskt, tidsmässigt och så vidare. Det handlar i sådana fall om att födas med rätt föräldrar“.
Hon tar upp ett socioekonomiskt glastak som kan hindra vissa ungdommar att klättra i pyramiden.
“Vi vet inte varför fler inte åker ut på tävlingar bland de som kommer på träningar. Något år har vi ordnat gemensam resa. Men det håller inte i längden då det är mycket material att hålla reda på och tid som ska tas från andra föräldrar. Sedan har vi inte haft någon efterfrågan från aktiva eller föräldrar”, säger tränaren.